Att vara ensam med 2 barn.
Jag skriver numera på min nya blogg
theresewahlgren.blogg.se
theresewahlgren.blogg.se
Ny blogg!
Jag har börjat blogga på en ny adress!!
Häng med vet ja!..😘
www.theresewahlgren.blogg.seKommer igång igen
Tänkte börja blogga lite här igen.
Funderat på att starta en ny för här ligger så mycket gammalt i denna.
Både glädje och sorg .
Får se vad jag bestämmer mig för..:)
3 år senare
3 år har gått och jag är så nöjd med mitt liv i dag.
Kommer alltid sakna tiden med mina barn men jag har accepterat hur det är och jag kan inte ändra på det så det är inte lönt att gräva ner sig.
Jag är på något sätt enormt tacksam för att det blev som det blev.
Vet att det låter konstigt för jag har varit så långt nere.
Men du kan aldrig nå toppen om du inte varit på botten!
Jag har fått en väldig självinsikt för första gången i mitt liv och granskat mig själv, vuxit enormt som person.
Jag har haft dagar som jag bara gråtit när jag granskat mig för det var jobbigt att gå så djupt, men skönt för jag har förändrat så mycket hos mig själv som jag inte var nöjd med.
Ändrat syn på livet och är mer tacksam för saker i dag.
Har aldrig varit så stark i hela mitt liv som jag är nu.
Nån av mina sista hinder jag ska över är att värdera mig själv högre och inse att jag duger som jag är.
Väldigt vanligt när man blir lämnad att man inte tror man duger , så det får man jobba hårt med.
Jag blev lämnad i min mammaledighet, vilket gjorde det otroligt jobbigt.
När man nyligen fått barn så går man redan med tankar där man oroar sig om han tycker jag är ful, om granntjejen är snyggare eller om han är otrogen med kvinnan i kassan på Ica.
Jag kände mig ful, tjock, hängig hud på magen som kändes jobbigt och jag kände inte igen mitt beteende och humör.
Jag hade svårt att kontrollera mitt humör och var ofta bitter och irriterad för jag var trött och orolig för mitt företag när jag var hemma.
Haft eget företag som frisör i många år och man förlorar lätt kunder om du inte finns på plats.
Jag var jätteorolig om jag skulle kunna jobba vidare med mitt företag efter mammaledigheten , frisöryrket har funnits med i mitt liv sen åttonde klass så det är en stor del av mitt liv, min passion och det jag brinner för!
Alla dom tankarna , humörsvängningar och utmattning gjorde nog att jag inte alltid var en så trevlig och kärleksfull sambo..:)
I dag jobbar jag med min passion och även vidareutvecklat mig och frilansar som utbildare genom ett stort frisörföretag och jag älskar det!
Men självkänslan har tagit tid att jobba upp så det är först nu jag känner mig redo och stark att anta mig dom stora utmaningarna!
Jag vet vad jag kan och vad jag vill!
Jag saknar mina barn något fruktansvärt när dom inte är hos mig, och visst är det tufft med 2 barn ensam.
Tuffa åldrar 4 och 6, men jag kämpar på.
Jag känner att det är extra viktigt att dom har min fulla fokus hos mig nu för fom har fått ett syskon hos sin pappa och bebis kräver tid!
Jag har förklarat detta för barnen så dom inte känner sig utanför hemma hos pappa, jag har oxå förklarat att deras pappa älskar dom över allt annat men syskonet kräver lite tid nu i början..
Jag har även hinder som att våga bygga upp förtroende igen för någon, våga lita på någon igen och öppna mig och bli sårbar.
Jag vet inte om jag vågar, känner inte att jag är redo.
Jag har levt ensam i 3år, jag har behövt att läka och hitta mig själv.
Jag hade enormt svårt att va själv för det kändes onaturligt att bli mamma och sen kastas tillbax till ett liv jag hade innan barn varannan vecka.
Jag hade oxå det tufft för jag kände att jag behövde nån.
Men jag vände det i och såg det som en utmaning!
Så länge jag kände så, så va jag inte redo!
Jag SKA känna mig bekväm i min roll att vara ensam.
Där är jag nu och nu återstår bara att se vad framtiden har att erbjuda.
Men jag är rädd...
2 1/2 år senare....
Nu har det gått ca 2 1/2 år sen vi separerade, och 2år sen , sedan jag flyttade ut från vårt gemensamma hem...
I dag fungerar det mesta utmärkt och vi kommer väldigt bra överrens ..
Allt det viktiga har vi fokus på och det är vad som är bäst för våra barn..
För ca 1/2år sedan fick jag beskedet att mitt ex skulle bli pappa igen..
det kom som en chock, vad innebär det?, att mina barn får ett syskon som inte jag är mamma till, hans nya tjej ska bära någonting som delvis är en del av mina barn..
Hans nya tjej är en del av min familj , som jag inte bjudit in..
Hur påverkar detta våra barn, och vad behöver vi tänka på så att dom känner sig trygga i allt detta?
Det var ganska jobbiga dagar där efter beskedet..
Men sen släppte det, jag kände att mina barn kommer alltid veta att jag är deras mamma och jag gör allt i min makt för dom..
Allt kommer bli bra i alla fall..
Men oj vilken prövning än en gång !
Men jag har ju tagit mig igenom värre saker och klarat det, så detta klarar jag ..
Jag har delvis vant mig en del av delad tid med mina barn vilket gör att det är lättare än i början att vara utan dom, men det är inget jag trivs med för det.
saknar dom fruktansvärt mycket när dom är hos sin pappa, men jag har lärt mig att fokusera på saker som jag gör för mig, dom dagar dom inte är hemma hos mig..
Tränar, målar, träffar vänner och hämtar energi...
Allt går, och man blir bara starkare av alla motgångar man får i livet även om det känns hopplöst!
Ge er aldrig..
Nu startar mitt nya liv, och lära mig hitta tillit hos människor igen och våga släppa in någon på livet igen...
Separationer är aldrig lätt..
Separationer är aldrig lätt, inte minst för våra barn..
Vi försöker på bästa sätt göra allt rätt så barnen kan ha det så bra det bara går..
Men det är ounvikligt att dom hamnar i kläm..
Min oro är , bla hur vi formar dom som individer nu till skillnad om vi hade klarat "lappa" ihop det och levt som familj?
Anton som fyller 5år i oktober är ju tänkaren, Tyra är förliten för att förstå ännu.
Hon var ju bara 1 år när separationen blev ett faktum och 1 1/2 när jag flyttade ut..
Märker att Anton känner ett stort ansvar för mig, båda har ju sett mig jätteledsen och när jag var som mest nere tyvärr, men som sagt Tyra försod inte som Anton gjorde..
Det tecken som Tyra visade i Separationen var just , separationsångest..
Hon var ju inte van att vara utan mig 1 dag, och helt plötsligt sågs vi inte på ett par dagar, då det var "pappans" dagar..
Det var fruktansvärt...
Anton var ju inte heller van, men han hade ju varit utan mig när jag jobbade innan Tyra föddes och även dagistiden, men aldrig över natten..
Att inte få natta dom, se när dom sover och vakna med dom varje morgon, plågade mig något fruktansvärt som inte går att beskriva med ord..
Fortfarande kan det vara tufft, men hur sjukt det än låter för er som lever ihop som familj varje dag, så bllir et lättare..
Man har ju inget val....
Tillbaka till Anton, så har jag märkt att han tycker synd om mig och känner ett ansvar, mest för att jag är ensam..
trodde faktiskt han va för liten för att tänka så, men ...inte..
här kommer några tillfällen jag vill dela med mig när han visat sånna tecken..
En kväll var han jätteledsen och sa att han saknade pappa, det gjorde ont att se och höra men jag fick sköta det så proffsigt jag bara kunde, jag svarade då att
-Pappa kommer i morgon och hämtar er på dagis så du behöver inte vara ledsen..
Då svarade han att det var inte så han menade utan att han ville att pappa skulle bo hos oss...
Det högg som en kniv i hjärtat att han känner så...
Jag svarade då att det inte går för att pappa bor ju en bit bort och han bor med sin tjej ....., men att mamma och pappa tycker väldigt mycket om varann..
Jag tycker det är viktigt att dom vet att vi tycker om varandra, för bara tanken på att har föräldrar som inte tycker om varann borde göra en jätteförvirrad och känna sig kluven, är min tro?!
Då svarade i alla fall Anton
-Men mamma, varför är ingen kär i dig då.......
Jag fick verkligen hålla tårana tillbaks, kunde aldrig tro att min lilla kille som är 4 år skulle tänka så?..:-(..
Jag försökte prata bort det när jag inte kände att jag visste hur jag skulle svara.
Andra gången var när som skulle till sin Farmor och Farfar dagen efter på vår "bytesnatt", för att deras pappa var bortrest..
Då sa jag till barnen på måndagskvällen att
- I morgon ska ni till farmor och Farfar och sova där, det kommer ju bli jätteskoj.
Anton såg ledsen ut och svarade snabbt att han inte ville det..
Jag frågade Varför?, ni älskar ju att vara hos Farmor och Farfar..
Då svarade han
- jag vill inte det mamma, för jag tycker det är synd att du ska va själv...
Usch va hårt att höra..:-(
Jag svarade då ,
att Anton älskling! ,mamma är inte själv, jag ska ju leka med mina kompisar så tänk inte så..
Känns konstigt att han som inte är så gammal kan tänka så..:-( Jobbigt...
Tredje gången var när jag hämtade dom på dagis, så hade han målat ett stort hjärta på en teckning där han hade bett en av fröknarna skriva att"Mamma och Pappa saknar varann
fy vad jobbigt att se, att han tänker så...
Ville inte fråga om teckningen för jag visste inte hur jag skulle svara om han frågade om det inte va så..
säger jag Ja, blir det fel, och Nej blir det oxå fel...
Visst saknar man tiden vi hade ihop, och vi kan aldrig få tillbax det så det är ju en stor sorg i sig..
Vi förändrades mycket åt varsit håll efter barnen så nu i efterhand så vet även jag att vi inte fungerade.
Jag insåg det inte då när vi sepererade för alla ni mammor därute känner säkert igen att man lever i en "bubbla" en bra tid efter man fått barn.
Jag älskade rollen, jag älskade va gravid och njöt av varje minut att få bli mamma.
Visst är det tröttsamt också men jag älskade min roll.
Vi tittar ibland på bilder och dyl från förr.
När barnen döptes så hade en vän till mig gjort ett superfint bildspel på Antons dop, och jag gjorde ett till Tyra..
Det ä lite bilder från tiden innan dom föddes och under tiden magen växte och när dom föddes, men musik och texter..
Dom är underbara..
Vi tittade tillsammans härom dagen, jag och barnen..
Dom sken upp när dom såg "mamma och pappa" tillsammans på bilderna..
Anton var helt i extas när han kommenterade varje bild,
- Titta Mamma, du och pappa..
-Titta mamma jag håller Tyra...osv..
Jag tror det är viktigt att visa barnen att vi haft en fin tid ihop innan och när dom föddes..
Svårt och veta hur man ska hantera frågorna ibland.
Viktigt att tala så mycket sanning man kan, har jag förstått ..Men man vill inte göra dom ledsna heller så balansgången är tuff...
Vad är rätt och vad är fel egentligen ?
Varje dag ser man eller pratar man med folk som antingen är separerade eller ligger i separation...
Så himla sorligt..
Men visst förstår jag ju att i många fall är det säkert det bästa för alla och att det ibland har varit ounvikligt...
Men fortfarande sorgligt och ofattbart när man själv vuxit upp i kärnfamiljen...
Glöm aldrig att skaffa barn är inte en dans på rosor för relationen, men jag tror att man ska gå och prata med någon innan barnet föds i förebyggande syfte så att båda parterna kan lyssna på vad dom varnligaste felen man gör är, och att få råd och tips på hur man bäst hanterar dom situationer som kan dyka upp..
Även att lära sig tolka varandras signaler, för dom kan lätt misstolkas..
Även att båda förstår vad som händer, framför allt för kvinnan som bär på barnet i 9 månader och med alla hormoner och allt vad det innebär..
Vi mognar ju på ett helt annat sätt efter vi fått barn, och där männen oftast är likadana som innan man blev gravida..
Det är väldigt viktigt att förstå, för det är där det i många fall brister, för man känner inte igen varann riktigt efter man fått barn..
Förståelsen för oss kvinnor som bär på så mycket hormoner och är konstant trötta, utmattade och stressade samtidigt som vi försöker vara den perfekta modern och den perfekta partnern..Ja ni hör ju själva att det inte går så bra i hop..
Ge oss tid och ha förståelse, det blir bättre....
Man är oftast inte riktigt sig själv dom första åren efter, säger dom..
Och jag kan nog bara hålla med..
Jag kände inte igen mitt beteende, humöret och värderingar som jag absolut inte hade innan jag fick barn?!..
Sökte enormt mycket bekräftelse från min dåvrande man, och kunde sura och bli arg för skitsaker...
Det går ju över...
Nu i efterhand så skulle man gått tillsammans mycket tidigare och fått lite hjälp på traven att komma ur "bubblan"..
Jag levde i en bubbla sen jag blev gravid med Tyra, jag var i den bubblan även en tid efter han sagt att han ville separera..
Jag hade inte sett vad som hänt utanför min bubbla, hur kunde jag missa att vi gled isär?, hur kunde jag missa att han visat tecken och även sagt till mig då och då att han inte var nöjd med vissa saker..?
Jag levde varje minut för barnen, och min roll som mamma..
Få dagarna att rulla, men mina få jobbtimmar och tvätt, laga mat, lämna och hämta Anton på dagis, städa och gå ut på hela stans lekplatser varje dag...
Man var nog ganska sliten inombords och det fanns inte utrymme helt enkelt för att ta tag i annat...
Trist nu i efterhand, men jag vet oxå i dag att vi hade ett helt normalt "småbarns år liv"
Men visst kunde vi gjort det annorlunda, men då kände jag inte att det fanns andra val...
I dag vill jag tro att man gör sina val just då av en anledning så jag ångrar ingenting.
Allt blir ju bra när båda barnen går på dagis, jag får hitta tillbax till mig själv lite mer och få jobba..
Då blir allt bra igen..
Det kanske inte hade blivit så?, eller så hade det blivit så?..
Det lär vi aldrig få veta..
Vill dela med mig en del av mitt liv, min situation , för man kan stötta, hjälpa och ge min råd till andra som fortfarande är i en situation som kanske går att räddas, om inte annant till dom som har separerat och är intresserad av hur jag sköter det, hur vi tänker och hur vi hanterar allt ..
Vi vet säkert inte bäst, men vi försöker göra det så bra vi bara kan...
Och glöm inte att det aldrig är försent att ändra på saker gällande tankesätt och hantering om barnen, även om ni varit separerade 1 månad eller 10 år..
Tänk på att era barn aldrig valde att födas till denna värld, det var vårt val som föäldrar, vårt ansvar som föräldrar..
Betee er oxå som föräldrar, även om någon av er blivit sårad i separartionen eller relationen så är det emot er som individ, inte som förälder!
Ni är numera föräldrar och er som individ i detta syfte får packas ner i en låda och ställas undan...
För om ni har den lådan öppen så är risken att ni börjar betee er som en bitter, sur , ledsen , arg person emot den andra och det leder bara till att skada era barn!!!
Seperera med barn!
Vi seperarade för ett år sen nu men jag flyttade inte ut förrän 1 september..
Det var känslomässigt tufft för mig att bo kvar men för barnens skull som är 2 och 4 år , va det nog det bästa ändå..
Dom bodde kvar i sin trygga miljö, medans allt runt omkring förändrades..
Mamma och Pappa sov inte ihop längre, åt inte middagar i hop och inte heller gjorde saker tillsammans som en familj längre..
Tyra var bara 1 år och Anton 3 år när seperationen kom upp..
Paniken att va utan mina barn och inte få leva ihop som en familj var fruktansvärd..
Hela min bild av "familj" rasade helt utan förvarning och bara tanken av att "förlora" halva mina barns uppväxt åt upp mig innombords.
Att det oxå skulle komma in en ny person i deras liv som skulle "ta min roll" gjorde att jag inte fick luft..
För det visade sig att det fanns någon annan i hans liv..
I dag vet jag att det aldrig kan finnas någon som kan ta min roll...
Men då var man mitt uppe i allt, och jag kände att mitt liv bara rasade under fötterna på mig..
Vi började gå på samarbetssamtal genom familjerätten vilket har varit en stor hjälp för oss..
Där kunde vi verkligen fokusera på vad som är bäst för våra barn i en sån här situation..
När jag flyttade ut så vände allt för mig, för jag insåg ju att även om vi seperarade i Feb 2011 så kopplade inte min hjärna förrän jag flyttade ut och fick min egen lägenhet..
Så med andra ord för att ni ska förstå , så kändes det som om jag levde med en man som var otrogen och jag fick inte säga någonting om det..
Exakt den känslan var det i nästan 7 månader...
Min hjälp att fungera var att prata och prata och prata om det, då insåg man att man inte var ensam, hade enormt stöd från min familj och mina vänner..
Ha aldrig i mitt liv behövt att ta hjälp av mina vänner, för jag klarar ju allt själv..( har jag trott)
Men styrka i dag är att våga be om hjälp, det har jag lärt mig..
Jag läste på jätte mycket om hur man ska kunna göra det bästa för barnen, och vad man ska undvika för att dom inte ska hamna mer i kläm än nödvändigt..
Fick rekommendationer om en bok som heter "Skiljas men inte från barnen" som va till stor hjälp..
DEN KAN JAG VERKLIGEN REKOMENDERA! Till er som sitter i samma båt..
Brytpunkten till att jag fick ta tag i hela "barnsituationen" och inte gå och va ledsen över mina sår i hjärtat var när Dagispersonalen berättade att Anton ofta pratar om seperationen på dagis..
Han brukade säga att
-Min pappa vill inte bo med min mamma mer och min mamma är ledsen..
Det gjorde mig så ledsen att han gick och bar på dom tankarna, det var fruktansvärt!
Då insåg jag att det var något vi var tvungna att ändra på , det är bara förmycket för ett barn på 3 år att bära på..
Min oro för att han skulle känna sig utanför och "konstig" för att hans föräldrar inte kunde leva ihop, tog över och jag var tvungen att göra något!
Jag frågade honom en gång om han visste varför det var så att mamma och pappa inte bodde i hop mer, då svarade han
- jag för att pappa är arg på mamma!
Usch va hemskt!!
Jag pratade då med mitt ex och förklarade hur viktigt det var att vi gjorde något tillsammans , för att Anton och Tyra skulle se att vi är vänner och att vi tycker om varann ändå..
Om det så bara var en kvart på en lekplats..
Vi hade ju vara tvärt slutat med sånt i februari , självklart blev det en stor omställning för dom!
Han förstod och vi var överrens om att det var inte bra att barnen kände så..
Den dagen fick en stor vändning för mig och jag växte enormt som människa och förälder!
Så här kan vi inte ha det!
Det var dags för mig och släppa min bitterhet, hat och sorg..
Och lägga mina känslor som sårad föredetta i ett annat fack , och lägga min roll som förälder i främsta facket..
Det var dags nu!
För våra barn har inte valt att komma till världen och ska inte behöva lida mer än nödvändigt för att deras föräldrar inte kan leva ihop.
Både jag och pappan till barnen är bättre än så, vi kan lösa detta för barnen på bästa sätt..
Det var bara att bestämma sig..
Jag vill aldrig att mina barn någonsin ska tycka synd om mig eller behöva välja..
jag har alltid varit noga med att aldrig prata illa om deras pappa även när jag kände mig som mest sårad och ledsen..
Aldrig någonsin säga något illa om honom eller hans nya..
Jag vet nu att barnen tycker jättemycket om henne och det är det allra viktigaste..
det gjorde omnt att höra hennes namn från början för jag var ledsen, sårad och kände mig hotad..
Men jag känner inte så längre..
Ser mycket hellre att det finns en person till i deras liv som tycker om dom och att dom tycker om henne..
Jag är så glad att jag kan känna som jag gör..
Säger ofta till barnen ,nu ska ni hem till Pappa och ______, så kul ni ska ha det..
Bakar jag med barnen så lämnar vi med kakor till pappa, __ och varsin till barnen..
så jag räknar alltid med henne oxå..
Det mår barnen bäst av, dom ska ALDRIG behöva känna dåligt samvete jämtemot mig och dom tycker om henne..
det är dom alldeles för små för att behöva bära och tänka på!
Vill heller aldrig att nä skolavslutningar kommer, att mamma står i ena hörnet och pappa i andra..
Ska dom då behöva välja vem dom ska gå till först och sen oroa sig o tycka synd om den andra?!
ALDRIG I LIVET!
Det ska dom aldrig behöva!
Vi är vuxna människor som har tagit ett stort ansvar på oss och tagit barn till livet, så lägg alla egoistiska känslor åt sidan och va en förälder!
I början av seperationen så fick jag panik att vara ifrån mina barn 1 natt, folk sa till mig att du vänjer dig!
Aldrig ! tänkte jag då, jag hade ju nyligen blivit förälder och det är ju inte naturligt för en mamma och vara utan sina barn redan..
Men hur sjukt det än låter så vänjer man sig, för man är så illa tvungen..
Jag längtar sååååå varje gång det är min "hämtdag"
Vi började med 2 dagar i stöten, för att Tyra var så liten..
När jag flyttade så insåg vi att det blev lite rörigt för dom, och eftersom dom är syskon och har varann så fick vi rekomendationer att prova köra varannan vecka, men en natt hos vardera i varandras vecka, och det har faktiskt fungerat jättebra..
När jag lämnar dom på fredagen så är det inte så längt till Tisdagen så jag har dom över natten, sen utan dom till fredagen , sen är det min tur..
Det fungerar utmärkt just nu..
Jag blir så ledsen när man hör vissa hur dom fokuserar förmycket på att vara bittra och "ge igen" på sitt ex som lämnade, och att det är så viktigt för dom att vara arga sura och näst intill elaka för att dom är ledsna och har blivit svikna!
Men barnen då?, hur tror ni dom mår?
Lägg ner!
För mig är det inte viktigt längre!
Han vet att han sårade mig, det behöver jag inte älta om längre..
Blir ledsen över när jag hör föäldrar som inte pratat med varann på 25 år, där den som blivit lämnad inte vill va under samma tak, varför?
Vad vinner den på det?
Vill den ha den tillbax?, ingen saknar en surpuppa , så det kan man glömma!
Vill man inte ha den tillbax?, men släpp det då!
Barnen mår skit av de...
Väx upp säger jag bara, förlåt om det låter hårt men så är det!!
Hoppas verkligen att jag kan nå ut o få andra att tänka om, för era barn!!
Barnen är viktigast!!!
Är så stolt att jag och mitt ex kan ha en fantasisk relation nu gällande barnen, och dom mår bäst av det, det vet vi!
Och jag är starkare än någonsin!
Alla "byggstenarna" om hur mitt liv skulle se ut bara rasade, och man har sakta fått bygga upp nya stenar bit för bit, men det har jag gjort och kan faktiskt se att jag man kan bli lycklig i alla fall..
Även om inte allt blev som man trott så kan det bli jäkligt bra i alla fall!
Tänk på det!
Tillbax efter lång tid...
Funderat länge på att börja blogga igen, och i dag kände jag att det va dags..
Haft ett sjukt turbulent år och har inte riktigt orkat nånting...
Med Seperation och tid ifrån barnen, knäckte mig totalt och jag var ledsen konstant..
Nu har jag accepterat situationen och tänkte med min erfarenhet kanske kunna hjälpa andra i samma sits..
Det blir bra, även om man inte tror det när bomben släpps...
jag kommer del med mig lite av min erfarenhet och hur jag klarade gå vidare och hur jag tänker för att göra det allra bästa för våra barn.
Jag hoppas att jag kan ge hopp och stöd till andra som är med om eller har varit med om samma sak..
jag kommer inte bli för personlig men göra mitt bästa för att hälpa och kanske få en och annan bitter att släppa på det och tänka på barnen..
Fyndat!
Det är rät kul att sen man fick barn så köper man sällan något till sig själv....
I dag var jag och en väninna på stan och kollade rean....Min första "rea dag"
Vi hamnade på Polarn & Pyret på Hansa, där dom i dag hade sänkt priserna ytterligare, så nu var det 50% på många av plaggen..
Jag hade presentkort där så man fick ju passa på nu när det va 50%!!
Dom har så fina kläder, super kvalité och behagligt material på alla plaggen...
Sen håller dom tvätt efter tvätt och ser fina ut länge...
Tyra har ärvt jättemycket från Anton , och det ser nytt ut fortfarande...
Det är prisvärt då tycker jag om man då kan få det för halva priset!
Jag är faktiskt lite snål annars när det är fullpris, dom växer ju ur det så snabbt..
Alla ytterkläder däremot tycker jag måste va bra , varma och slitstarka, där kan jag lägga en extra slant och det blir oftast från Polarn , Molo eller Hummel då...
I dag gjorde en den fynd i alla fall:-)
Tyra fick mjukisbyxor (135:-) typ samma som Lindex pris..
Rosa Jeans, klänning, pyjamas och en tunika..
Här är bild på några av plaggen till Tyra...
Tyra fick även en fin klänning och ett par rosa jeans...
Anton fick likadana mjukisbyxor som Tyra, supersköna...
Ett par jeans med en cool dragkedja nere på benet (200:-) samma som H&Ms pris ju!
Och ett par sköna lite tunnare byxor i fin grön färg..
Kul när man kan få så många saker för en mindre peng....Kul med 50%...
Puss Puss
Inspiration!
Såg Bygglov härom dan och blev påmind om en sak som jag va på jakt efter för ett par år sedan..
Gamla lampskärms stommar...
Jag vet att det låter konstigt, men det är så snyggt!
Spraya i valfri färg och bara hänga upp dom !
Exempel som dessa!
Jättesnyggt...!!!
Så om någon har några sånna liggandes på vinden....Call me;-)
Tyras försenade juklapp!!
I dag kom Tyras julklapp...
Hann inte komma innan jul...
En Nalle Phu laptop...
Anton fick ju sin egen "laptop" Fischer Price i julklapp, så Tyra fick ju oxå ha en då..
En babylaptop!
Jättesöt!
Beställd från Amazon..
Skrattade bara när vi öppna den.....Det är ju givetvis bara på ENGELSKA!!!!! hahhahahah
Den sa bla - what a wonderful butterfly!
Anton sa direkt
- Mamma varför säger den "fly"?
hahahha
Ja ja, då kommer dom att lära sig engelska nu oxå!!...hahahhaha
God Jul lilla Tyra!! Hahhahahha
Riktigt smart!
Badhjälp för bebisar..
Smart oxå istället för att ha en hård badbalja...
Hittade dessa på Amazon ..
Jättesmart och bekvämt, istället för dom hårda plasthållarana.....
Smart oxå istället för att ha en hård badbalja...Eller så kan man ha en badstol som vi har till Tyra..
Vi är jättenöjda med den, sitter stabilt så du slipper stå böjd, funkar perfekt även när man har dusch!!
Puss Puss
baby tips!
Här kommer lite tips med baby saker...
När Anton var ett halvår så fick vi en present av mina föräldrar ..
En speldosa lampa i märket TOMY som spelade 3 olika melodier och lös med projektorlampa i taket..
Gick att ställa in 5 eller 10 min , efter tiden du satte knappen på så spelade den och lös i taket med bilder sen slocknade den av sig själv efter tiden va slut, dvs 5 eller 10 min..
Varje gång Anton skulle sova så satte vi den på 10min , när den slocknade så sov han VARJE gång..
Helt perfekt!
Så vi har aldrig behövt att sitta hos honom tills han somnade någonsin...
En helt perfekt uppfinning, och PRISVÄRD.
Då hade Babyland den och den kostade 170:- och går på batteri, men trots att vi använde den minst 2ggr om dan så bytte vi bara batteri typ 2 ggr om året...
Perfekt att ta med sig på resan oxå, eftersom den inte tar nån plats...
Den hängs på sängen eller ställs på bordet...
Min väninna Linda ville oxå ha en och då hade Babyland slutat sälja dom, men nu har jag hittat på amazon.co.uk
att dom har den + att dom även har rosa...
Där kostar den bara 80-90:-
ETT MÅSTE TYCKER JAG ATT HA TILL SITT BARN!
Här är länken
Jag har fastnat helt för amazon sidan, många saker är mycket billigare än Sverige och dom har mycket som inte finns i Sverige, inte bara barnsaker utan ALLT!
Frakten är inte så dyr heller, så det lönar sig verkligen när man ska köpa något...
Lycka till i shoppingvärlden...
Era sambos dock, är nog inte så nöjda med mina tips..hahhahah
Hej Igen....
Får fortsätta nu när jag har batteri på datorn igen..:-)
Bilder får däremot vänta tills vi är hemma..
Tar för lång tid på det mobila bredbandet....
Vi åkte ju som sagt till Näsfjället i Sälen där vi mötte upp vännerna , vi var 9 vuxna och 3 barn..
Vi hade jätte trevligt...
Vi hade hyrt 2 stugor och varje dag hade alla var och ett par fått i uppgift att göra mat, vi hade första kvällen och Olof gjorde Kassler med ananas i ugnen med ris och Tsatziki.. Rktigt gott och sallad till..
Mange och Johanna hade gjort Nyårs menyn..
-hummer soppa till förrätt
-Oxfilé med potatisgratäng till varmrätt
-Capirinja cheesecake med bär och frukter till efterrätt...
S-tan va gott!!!
Sen var det Champagne på tolvslaget...Barnen va vakna då oxå, otroligt!..
Det var jättemysigt!
Nyårsdagen startade med od frukost och städning av stugan..
Vi åkte vid 12 tiden i riktning emot Borlänge till min släkt..
Vi åt god middag på kvällen hos min mormor Thyra..
Så himla kul att ses, vi ses ju inte så ofta eftersom vi bor så långt ifrån varann, tyvärr...
Min mor är ju från Borlänge så vi har släkt där, tyvärr har många gåt bort och vissa av kusinerna har flyttat därifrån..
Men det är så mysigt o få komma dit ibland eftersom där finns så många minnen från min barndom där..
Mormor bor bara litet , så vi hade hyrt en stuga i Mällsta Camping, ligger bara 5 minuter från Centrum och där min mormor bor..
Helt perfekt, plus att det är så mysigt på den campingen, fina spår för längdåkning precis vid campingen,..
Jättemånga som åkte hela dagarna och kvällarna där...
Härligt liv..
Och Dalaälven går precis nedanför campingen, och vår stuga..
Hela söndagen var fullt ös, skulle först äta lunch hos mormor, hade en jätteförkyld liten Tyra så vi kom inte i väg förrän vid elva tiden till mormor, så det blev 2 timmar hos mormor, sen lämnade jag av Olof och barnen i stugan för att barnen skulle sova middag.'
Jag åkte till köpcentrat Kupolen för tt leta en tjock jacka till Tyra på, hon hade ju bara sin overall och skaljacka med fleese..
Men jag ville att hon skulle ha en dunjacka, och det hitta jag..
En rosa jättefin med luva..
Sen hämtade jag upp Olof och kidzen , sen hämtade vi upp mormor för att köra till min morbror Thomas, efter det åkte vi till min mammas faster Ulla...
Efter vi varit hos Ulla så åkte vi tillbax och lämnade av mormor som skulle påbörja maten, så gick vi till min mammas andra faster Gunborg , hon bor bara ett par hus ifrån så vi gick dit..
Helt underbart o se Gunborg som blir 90 år i år och är så pigg och kry...
Barnen fick fina paket..
Sen gick vi tillbax till mormor och åt god mat..
Efter maten bar det iväg till nästa besök, vi åkte hem till min kusin Paul och hans familj..
Så himla kul o ses, bara synd att det var så ont om tid, så det blev lite stressigt.
Idag måndag , gick vi upp tidigt för att packa och städa av stugan..
Åkte hem till mormor för att äta frukost kl 9.00, sen var det dags att ta hemfärd...
Efter kramkalaset så bar det iväg emot Malmö..
Nu sitter vi i bilen och har väl 3 timmar kvar..
Skönt att komma hem och få ligga i egen säng ..
Bilder kommer senare...
Puss Puss
Kanarieöarna vs. Sälen
Hej hoppla!
Förlåt än en gång för jag e så kass på att blogga, men det är sjukt svårt o hinna med allt...
Uppdatering om vad som hänt senaste veckorna..
13-20 dec bar det väg till soliga Fuerte Ventura med svärföräldrarna...
Efter en lång resa så hamnade vi på ett jättefint hotell..
Imperial hette det och var en jättestor anläggning, och många pooler..
Vädret pendlade mellan 24-26 grader så det var precis lagom när man hade barnen med sig ...
Lite blåsigt, men det var tydligen Fuerte Ventura lite känt för, det visste vi inte..hihihi Fuerte betyder tydligen Stark Vind!
Sjukt o tänka att ön bara ligger 10 mil från Afrika....
Där fanns oxå många nudister på stranden, det ska det tydligen oxå vara känt för, det märkliga var ju att det inte var avskilt, utan alla va blandade med andra som hade badkläder...
Lite märkligt när man inte alls e van vid det..hahhaha
Hotellet låg uppe på en klippa så man fick gå ne för en lång stentrappa för att komma till stranden...
Poolen var bara 19 grader och jag kände att jag fick köldskador nästan, men sen hitta vi en pool som var uppvärmd till 24 grader, det var ju mycket bättre..
Jag köpte ett flygplan som man har i poolen till Anton när jag var på kursen i Turkiet..
Han bara älskade den, verkligen ett bra köp...
Han ville t.o.m. med ha den sängen nästan när han skulle sova...
Han hade sin fina väska med sig såklart som jag köpte på Amzon på nätet..
verkligen ett dunder köp ( såklart)..hahhahah
Han åkte på den på flygplatsen , åkte själv och ibland drog jag honom..
Riktigt kul!
Tack svärföräldrarna för en underbar resa..<3
*********
Julen var underbar, firade 24 dec hos min familj och på juldagen kom Olofs föräldrar in till oss och firade..
Fick jättefina saker..
En smartbox med middag för 2, Golvlampa, bricka med olika skålar i , fia med knuff fast med snaps glas och mycket mer
Jag fick en Adidas jacka av Olof, riktigt snygg med gamla emblemet på och glansig...
Barnen fick mycket kläder och leksaker, Anton fick bla. sängkläder Blixten, och tvspel med Nalle Phu, My first Pc från fischer price och mycket mer, ser om jag orkar lägga ut bilder senare..
Nu är vi i alla fall på väg och ska fira Nyår med vänner i Sälen, Näsfjället heter det..
Vi är 2 fam med barn så vi har övernattat i natt på Rasta i Grums..
Och nu har vi väl 3 timmar kvar..öDet är jättekallt ute!
Nu visar bilen -21
Brrrrrrrrrrr
..
Nu tar batteriet slut på datan.. Återkommer !!
Puss
