Känner mig så stressad ibland när jag kramar och håller barnen....
Vill inte att tiden sa gå för fort, att dom ska bli stora snabbt...
tycker att tiden bara rusar iväg....
Ser bara på bytena mellan storlekarna, det skrämmer mig...
Dom växer så fort, vilket oxå innebär att jag blir äldre...
Blir så ledsen av att tänka på att jag och mina nära runt omkring kommer att försvinna en dag...
jag kommer inte kunna leva föralltid och det är en riktigt riktigt jobbig känsla...
men så är ju livet....
Men vill inte bli gammal och ensam......
vill inte att folk runt omkring ska dö...
Hur ska jag någonsin kunna leva vidare utan mina föräldrar??
Mina underbara syskon, eller Olof och barnen???
Tanken på det är helt omöjlig....
Dom har ju alltid funnits där, och jag ringer dom minst 2 gånger om dagen, ibland 5..hahhahah
det känns helt overkligt att det någongång ska hända.... att dom inte ska finnas där...
Nu känns det riktigt jobbigt i mitt huvud....=(
Usch va jobbigt det blir och tänka på sånt...
Tanken på att Anton och Tyra ska finnas utan oss vid sin sida verkar ju helt sjukt....
Livet är jättekonstigt!...
tänker ibland på alla fina människor man fått äran att känna i sitt liv och aldrig verkligen visat att dom betytt mycket..
varför e man så dum ibland , och omedvetet tar förgivet saker här i livet, precis som om allt alltid förevigt kommer finnas där?!
Hade jag visst vad jag vet idag så hade jag ABSOLUT levt mitt liv helt annorlunda, hade skött skolan, och vännerna annorlunda när vi växte upp, valt pojkvänner bättre, vissa vänner hade jag ALDRIG blandat mig med..
Lagt mina pengar på bättre saker , ex på sparkonton istället för att festat ,rökt eller shoppat upp dom ....
hanterat många många situationer mycket mer moget än vad jag gjort...
Men gjort är gjort och man kan väl bara sätta sig tillbax med ett stort leende och vara lycklig för alla konstiga val och vägar jag gått har ju faktiskt lett mig dt jag är i dag, utan dom kringelikrok vägar så hade jag ju säkert aldrig träffat min underbara Olof, och då hade ju jag aldrig haft mina underbara barn i dag...
Jobbigt:
Jag tycker oxå att det är jobbigt när jag ammar, bytar blöjor eller myser, för jag är så orolig att jag aldrig mer ska ha en liten igen?!... Olof tycker att vi är klara, men jag tycker det känns jobbigt at säga det, och bestämma..
Mycket möjligt att jag inte vill ha fler sen, men just nu vill jag inte bestämma det....
jag älskar babysaker, och att gå med barnvagnen.....
Hur ska jag någonsin kunna bara acceptera att det är "stopp och sen blir barnen stora och jag kan inte gå med barnvagnen mer?!.. NÄ, va jobbigt!!
Älskar att vara mamma, mysa, ta hand om , och vara ute och gå med barnvagnen......
Hur kan man bara bestämma att det är "Klart"??
Det kan INTE jag i alla fall....
=)
